Bild 1
En piplärka! Väl framme vid släktet piplärkor, Anthus, så är det ganska lätt. Översidan av fågeln är inte lika markerad som hos andra piplärkor utan mera enfärgad. Fågelns undersida är nästan helt ostreckad till skillnad mot exempelvis de vanligare arterna ängspiplärka och trädpiplärka. Detta är alltså en fältpiplärka.
I Sverige betecknas fältpipen som ”Starkt hotad” och fågeln häckar numera endast i östra Skåne. Läs mer om fältpiplärkan här https://artfakta.se/naturvard/taxon/100010.
Fågeln på bilden är fotograferad på Mallorca. I Medelhavsområdet är arten fortfarande ganska vanlig i kustnära, sandiga områden.
Bild 2
En liten vadare av släktet Calidris. Det är kanske inte möjligt att se på bilden men detta är en av de två småvadare som är mindre än alla andra. Då har man att välja på småsnäppa och mosnäppa. Den här fågeln har mörka ben, ett ganska ljust huvud och ganska bjärta färger på ovansidan. Allt talar för småsnäppa vilket det också är. Bilden tagen vid Äspet i Åhus.
Bild 3
Relativt små fåglar med en ovanligt lång stjärt. Det är just den långa stjärten som avslöjar skäggmesen i luften, även på långt håll. Kommer man nära de här förtjusande fåglarna i vassen, där de hör hemma, så är de lätta att känna igen, inte minst hanen med sina svarta mustaschstreck.
Skäggmesen finns i våra blekingska vassområden. Hårda vintrar kan gå hårt åt bestånden men arten har under de senaste decennierna ökat i Sverige, kanske beroende på klimatförändringar?
Bilden på de här 13 skäggmesarna är tagen i Mörrumsåns mynningen när fåglarna ger sig upp i så kallad högflykt. Fåglarna tar höjd och ibland ger de sig av från lokalen men ofta går de tillbaka ner till den vass där de hör hemma.
