Först! Beklagar denna sena publicering men jag har faktiskt en förmåga att glömma bort saker och ting ibland.
Nåväl här kommer lösningen:
Bild 1: Kalanderlärka. En stor och kraftig lärka med mörka vingundersidor, vit vingbakkant och en svart teckning vid halsen. Får man de tre kännetecknen som alla syns väl på bilden så bör man kunna bestämma arten, som dock är ytterst sällsynt i Sverige. Bilden tagen i Coto Donana i sydligaste Spanien.
Bild 2: Vitryggig hackspett. En av Sveriges sällsyntaste häckfåglar. Skiljs från större hackspett på den streckade ryggteckningen där ryggen och övergumpen är vit, större hackspett har stora vita skulderfläckar. Den har också en typisk trummning, långt utdragen jämfört med större hackspett. Bilden tagen vid nedre Dalävlen, en av de få platser i Sverige där fågeln finns.
Bild 3: Tajgasångare. En liten fågel i släktet lövsångare. Den här tillhör de i släktet som har vingband, och faktum är att man på hösten brukar säga att man ska leta ”vingband”. Förutom att tajgasångaren har dubbla vingband lönar det sig att lära in fågelns lockläte som hörs på håll och är gällt och genomträngande. Fågeln fotograferad vid Kvinnsgröta på Öland.
Bild 4: Grå flugsnappare. En vanlig, men lite oansenlig fågel både vad gäller utseende och läte. Den räknas faktiskt som Sveriges tionde vanligaste fågel! Ett bra kännetecken är den längsstreckade pannan och huvudet. Bilden är tagen på Furön i Kalmar sund utanför Oskarshamn.
Bild 5: Sotvingad mås, en nordamerikansk måsfågel som här visar sig i icke häckningsdräkt – då har den mörkt huvud. Svart näbb, svarta ben och en utdragen kropp är några bra kännetecken. Fågeln är fotograferad på stranden vid Coney Island, Brooklyn, New York.
